”Jag sökte hundratals jobb. Ofta fick jag inte komma på intervju. Ibland kom jag på intervju och kom långt men inte ända fram. En gång blev jag erbjuden ett drömjobb som sedan drogs tillbaka för att jag var GRAVID.

Jag minns den första intervjun så väl. Över ett halvår innan jag blev erbjuden arbetet. Jag mötte två representanter från arbetsplatsen. 

Vi hade ett bra samtal, men på slutet kom frågorna; ”dina barn, de är så små, hur ska det gå om du arbetar kvällar vilket sker då och då på den här tjänsten?” och ”känns det inte konstigt att lämna bort ditt barn när hon inte ens är ett år?” 

Med lämna bort menades lämna till den föräldralediga pappan. Jag förklarade att jag hade inga problem med det och att det skulle fungera utmärkt att arbeta kvällstid.

Jag minns den andra intervjun lika väl. Samma personer. Vi hade ett bra samtal. Fram tills slutet. Då kom samma frågor återigen. Jag svarade på samma sätt.

Efter någon vecka meddelade de att jag var ”first runner up”, jag kom nästan i mål men inte riktigt. Jag frågade om beslutet hade att göra med att jag hade barn. Det hade det förstås inte.

Personen som fick arbetet var yngre, och hade inte barn. Sex månader efter tillträde fick hen ett annat arbete och sa upp sig. Personalansvarig ringde då direkt till mig; rekryteringen var så färsk så de kunde erbjuda mig tjänsten utan att utlysa den igen.

Jag tackade ja till tjänsten. Jag förklarade då att jag kunde arbeta ett par månader, sedan behövde jag vara föräldraledig över sommaren, jag väntade barn i slutet av maj. Hen som erbjöd mig arbetet sa då på en gång att eftersom jag var gravid så kommer de inte erbjuda mig tjänsten utan utlysa den igen.”

Jag lyssnar på musik och skissar på föreläsningsmaterial. Till föreläsningen ”Från arbetslös till glassfabrikör och entreprenör”. Jag plockar fram de här minnena som jag nästan förträngt, samtidigt som jag minns dem hur tydligt som helst.

Då, 2009, talade jag om att man som arbetsgivare skulle välja den person som var den mest lämpade kandidaten. Personalansvarig svarade då att de skulle se över profilen, kanske behövde de något annat än vad de först trott.

Drygt ett år efter det tillbakadragna erbjudandet ringde jag upp samma arbetsgivare när jag var hemma med min 9-månaders bebis Magdalena. 

Jag hade sett en platsannons som jag tyckte passade mig som handen i handsken. Jag hade inte rätt profil för jobbet sa samma personalansvarig vid det tillfället.

Samtalet med den personen blev en katalysator för mig.

Dagen efter föddes tanken med Mormor Magdas Därproducerade Glass. Jag blev tvungen att ta ansvar för mitt eget ”karriärsöde”. 

För om jag inte ens fick komma på intervju på en tjänst som kändes 100% Angela, hur skulle jag någonsin få ett arbete om jag inte skapade det själv?

Det här var våren 2009, snart 10 år sedan. Jag hoppas och tror att I DAG skulle erbjudandet kvarstå även om jag var gravid. 

Är dock mycket tveksam till det. 

Man besitter enligt många tydligen inte samma kompetens och kapacitet som kvinna när man är gravid och har småbarn. Man orkar och klarar tydligen inte av på samma sätt som andra gör, de som inte är gravida och de som inte är kvinnor med småbarn.

Med detta synsätt går man verkligen MISTE enligt mig. Jag är nämligen övertygad om att det är precis tvärt om.

Arbetsplatsen som ställde frågor om det kändes konstigt att ”lämna bort” min bebis till min man och som senare drog tillbaka erbjudandet då de hörde att jag var gravid tillhörde den offentliga sektorn och inte näringslivet, om det är någon som undrar.

Med vänlig hälsning hon som i dag har fyra barn, en man som är kompetent nog att ta hand om sina barn, och som jobbar i en glassfabrik som hon grundat och drivit själv medan hon burit, fött och tagit hand om ytterligare ett barn till sedan 2009.

På min första föreläsning på ämnet ”Från arbetslös till glassfabrikör”. Jag och Magdalena Markowska (passande förnamn) forskare på Internationella Handelshögskolan i Jönköping som driver ett projekt om mammor som startar egna företag när de är föräldralediga.