”Är du egenföretagare? Då tjänar du massa pengar och har det jättebra va?”
Eller inte? Landets företagare behöver bättre villkor. NU.

Vi behöver inte vara miljonärer. Långt därifrån. Men vi måste få kunna leva över gränsen för ekonomisk utsatthet, och känna att vi har samma stöd och trygghet som ”vanliga” samhällsmedborgare.

Sedan 6 år tillbaka är jag egenföretagare. Innan jag startade glassfabriken var jag arbetslös, och den enda vägen in på arbetsmarknaden var att starta eget företag. Jag blev så kallad nödvändighetsföretagare.

Att jag är en nödvändighetsföretagare visste jag inte om förns häromdagen då jag läste en fantastiskt bra ledare i Jönköpings Posten som verkligen sätter fingret på problemet. http://www.jp.se/…/ledare-egenforetagare-ar-det-nya-prolet…/

Ledaren reflekterar utifrån en rapport gjord av den liberala tankesmedjan Timbro om egenföretagarens villkor. https://timbro.se/arbetsmarknad/nodvandighetsforetagarna/

Sedan jag blev min egen chef för snart 6 år sedan har jag haft totalt två veckors semester, bortkopplad från verksamhet och mobil. Enligt rapporten är det många som inte ens haft en dag semester sedan de startade företaget.

Enligt rapporten är företagare aldrig sjuka, på pappret. Det där stämmer. Jag brukar kalla mig inbillningsfrisk, jag inbillar mig att jag är frisk, jag får inte vara sjuk, för då innebär det att jag kanske inte kan betala lön till mina anställda månaden efter.

Som egenföretagare arbetar jag mellan 150 – 175 % i veckan. Sex av tio personer i undersökningen vill få loss mera tid för att kunna umgås med familjen. Jag sällar mig till det sällskapet, big time.

Sedan jag blivit egenföretagare har jag skrivit av (dvs valt att inte ta ut) lön så många gånger så summan är monstruös. Det betyder att jag, som många andra egenföretagare, under vissa perioder haft en inkomstnivå som hamnat under EU:s mått för ekonomisk utsatthet.

Jag är så oerhört tacksam att rapporter så som Timbros görs, och att tidningar så som Jönköpingsposten uppmärksammar det på sin ledarsida.

Det där om att man som egenföretagare tjänar en massa pengar och lever ett lättsamt liv i sus och dus, glöm det.

Egenföretagare arbetar oerhört hårt, får ofta ut en minimilön, vågar inte vara sjuk och umgås med sin familj alldeles för sällan.

Är det värt det?

Är det exempelvis värt för individen på sikt, att slita som en häst och på sätt kunna sysselsätta Sverige, men inte själv få ut sin lön en gång i månaden?

Min uppfattning är, att om inte Sveriges egenföretagare snart får möjlighet till bättre villkor, så kommer arbetslösheten att öka ännu mer. Hemska tanke. Men sann.

Dela gärna detta vidare till andra som bryr sig om sysselsättningen och hur den påverkar vår välfärd!

Varma hälsningar Angela Hafström, glassfabrikör på Mormor Magdas Därproducerade Glass i Smålands Taberg
(www.mormormagdas.se)