Det här är jag Angela. Jag har en historia att berätta för dig. Häromdagen gjorde jag min sista arbetsdag som glassfabrikör på Mormor Magdas Glass i Smålands Taberg. Jag deläger inte längre glassfabriken.  Från och med september kommer jag att vara anställd som marknadsansvarig i glassfabriken. Jag räknar också med att få ett liv igen. Det tycker jag att jag är värd.

Att grunda och driva glassfabriken har varit det roligaste och häftigaste jag gjort. Det har också varit det absolut läskigaste, svåraste, tuffaste och mest utmattande jag någonsin upplevt.

Under sex års tid har jag varit en nödvändighetsföretagare. Jag startade eget företag efter att ha varit arbetslös under en längre tid. Det verkade vara min enda chans att få jobb. Jag ville skapa mitt eget karriärsöde och visa mig själv och andra vad jag går för. Det har jag gjort nu.

Jag har haft en sådan oerhörd tuff resa både fysiskt, psykiskt och framför allt ekonomiskt, så det funkar inte längre, resan för Mormor Magdas tar nu en annan riktning, utan mig vid det främre rodret.

Som en skänk från ovan, mitt i allt det overkliga, omänskliga kämpandet jag befunnit mig i senaste åren, har jag hittat en själsfrände som nu för mitt livsverk vidare. Fantastiska Marie blir glassfabrikens nya mamma och fabrikör i Taberg, och det innebär, förutom att min personal kan behålla sina jobb, och jag får tillbaka mitt liv, att du fortfarande och förhoppningsvis för evigt kan HANDLA MORMOR MAGDAS GLASS!!!

Marie kommer lyfta över Mormor Magdas verksamhet i sitt eget företag och på sätt rädda varumärket och glassfabriken från att läggas ner. Mitt företag däremot kommer att behövas läggas ner, alla 152 delägare som satsat pengar i mig och min dröm kommer tyvärr förlora dem. Det är så oerhört tråkigt och sorgligt men efter år av kämpande så har mitt företag kommit till vägs ände. Vi har gått back under en längre tid och ekonomin tillåter inte att vi fortsätter ens ett par dagar till. Sådan är verkligheten.

Att möjligheten nu ges för vår personal och våra konsumenter att fortsätta tillverka samt köpa Mormor Magdas glass sker på intet sätt tack vare vårt lands usla villkor för småföretagare. Det är t r o t s de dåliga villkoren. Här börjar historien jag vill berätta för dig.

4 av 5 nya arbetstillfällen skapas hos småföretagare. Villkoren för småföretagare i Sverige är så dåliga så det är pinsamt. Jag tycker många politiker och beslutsfattare har en respektlös inställning till oss.

Sedan jag som arbetslös startade Mormor Magdas Glass har jag anställt 49 personer, 13 av dessa är eller har varit tillsvidareanställda, och resten är eller har varit visstidsanställda vid behov. Ett par ungdomar har arbetat 4 somrar hos mig medan andra kommit några dagar under en säsong för att rensa jordgubbar.

Genom att ha köpt ingredienser, förbrukningsvaror samt utrustning, skickat glass med frystransport och sålt glass till matbutiker har jag varit med och bidragit till att ännu fler får tillfälle att arbeta i vårt land. Utöver detta har jag hjälpt samhället att försöka rehabilitera 5 personer som varit sjukskrivna samt tagit emot 13 prao-elever från högstadier och gymnasier i Jönköpingsområdet. Jag har också gett ett 40-tal intervjuer till studenter och forskare på högskolor som velat förmedlat min erfarenhet vidare som en del av en studie, uppsats, forskarrapport eller ett grupparbete.

Jag har försökt ta emot nyanlända svenskar på praktik men nekats av arbetsförmedlingen med hänvisning att vi pratar för lite på vår arbetsplats och därmed får praktikanten inte tillräckligt med övning i svenska språket. Det stämmer inte (vi pratar mycket medan vi arbetar hårt).

Sedan start har jag betalat ut närmare 5 miljoner i lön och 1.5 miljoner i arbetsgivaravgifter. Jag har också av andra svenska näringsidkare handlat för mycket mer än så.

Sedan jag började som egenföretagare har jag arbetat mellan 150 – 175 % per vecka. Jag har haft totalt två veckors semester och vårdat sjuka barn ett fåtal dagar. Jag har haft noll sjukdagar de senaste sex åren.

Varje dag är en dag som jag måste sälja glass för att säkerställa att min personal får lön nästa månad. Varje dag har också varit en dag som jag missat värdefull tid med min familj till skillnad om jag haft ett ”vanligt” jobb där någon annan betalar min lön, mina arbetsgivaravgifter och jag endast arbetar 100 %.

Sedan start som egenföretagare har jag förlorat, dvs skrivit av, 1 200 000 kr i lön, dv 1.2 miljoner kr. Det är lön jag inte tagit ut för att företaget inte haft råd att betala mig. Jag har varit utan lön många fler månader än vad jag fått lön under perioden jag varit egenföretagare. Det betyder att jag, som många andra egenföretagare, under visa perioder haft en inkomstnivå som hamnat under EU:s mått för ekonomisk utsatthet.

Under min tid som företagare har jag besökt 6 olika banker för att få företagslån, flera gånger om, men blivit nekad alla gånger utom två. Företaget har fått lån av Almi 2 gånger, till en relativt hög ränta. Vi har också vid tillfälle blivit nekad att låna av Almi.

Företaget har under sin livstid blivit beviljad ca 200 000 kr i EU-bidrag för investeringar som bidrar till utveckling av landsbygden. Under 6 månader innan start fick jag förberedelse till starta eget – bidrag samt ytterligare 6 månaders ”riktigt” starta eget -bidrag. Dessa bidrag beviljades av arbetsförmedlingen och betalades ut från den a-kasseersättning jag har rätt till. Istället för att ”bara” gå på a-kassa under 12 månaders tid använde jag mina a-kasse pengar till att skapa ett företag som över tid anställt 49 personer till sysselsättning i Sverige.

Min man och jag har tillsammans satsat 600 000 kr i företaget. Detta var inte pengar vi hade utan pengar vi fick låna av bank genom att belåna vårt hus upp till skorstenen. För att jag trodde så mycket på att vara egenföretagare. Min bror har satsat över 500 000 kr i Mormor Magdas. Vänner till min bror och till mig har tillsammans satsat över en miljon kronor och genom en crowdfundingrunda via Funded by Me år 2015 fick jag ännu fler vänner som trodde på mig och min idé och därför investerade i mitt företag. De är hjältar. Varendaste en som satsat i mig.

Tro nu inte att dessa är så kallade ”storfräsare” som sitter på en massa pengar. Några har måhända privata förmögenheter, men de flesta har sparat hårt för att kunna investera i glassfabriken, några få har till och med tagit lån. Många är egna småföretagare som trott på idén om Mormor Magdas och velat stötta en liten entreprenör som slåss mot de stora aktörerna på glassmarknaden.

Pengarna som satsats av oss har tyvärr gått förlorade. Det är en stor sorg för mig. Varenda en av de 152 delägarna förtjänar samhällets respekt. De har gjort det som Sveriges banker, myndigheter och politiker inte tycks förmögna att klara av. De har stöttat en liten näringsidkare och på så sätt bidragit till sysselsättning och skatter.

Jag har inte lyckats få Mormor Magdas lönsamt, jag har kämpat så oerhört mycket och så oerhört hårt, jag har i princip jobbat varje sekund men ändå inte lyckats.

Vad beror det på? Anledningarna är flera; jag har inte varit en tillräckligt van företagare, jag har inte haft tillräckligt med kontakter på ”rätt ställen”, jag har stundtals tagit mig vatten över huvudet, tidvis sprungit på fel grejer, fattat både bra och mindre bra beslut samt också haft jäkligt mycket otur med exempelvis företagets glassbil som strulade 9 av årets 12 månader förra året. Samt inte klarat att automatisera tillverkningen tillräckligt mycket.

Dessutom, så beror det på, att de flesta av Sveriges befolkning oförtrutet år efter år, fortsätter stoppa i sig glass med en rad olika tillsatser i sig, gjord på diverse olika ingredienser man knappt fattar vad det är, ofta utlandstillverkade och i princip alltid med en hög lufthalt. Utan att fundera på att om man genom att istället handla svenskt, småskaligt tillverkad glass faktiskt bidrar till landets sysselsättning och fortlevnad.

Några som heller inte är utan skuld till att just mitt småföretag snart slutar existera är ett antal av de instanser runt omkring oss, som enligt mig, inte helt klarat av att utföra det jobb de borde vara där för att utföra.

Jag tänker på Jönköpings kommun som vid två tillfällen (2013 och 2016), förbisett det faktum att lokala tillverkare bidrar till sysselsättningen i länet, och istället valt att hyra ut kioskplats till återförsäljare av det stora glassbolaget.

2016 omsatte Mormor Magdas 3 940 000 kr. Vi gick back drygt 800 000 kr. En sommar vid Hamnkanalen 2016 kunde ha inneburit upp till 500 000 kr till i omsättning för mitt företag. Då hade vi varit snubblande nära break even. Dvs vid den punkt då företaget kunde bli lönsamt. Break even hade förra året gått kring 4 800 000 kr.

Dessutom hade en sommarkiosk vid kanalen under en period bidragit till sysselsättning för 3-4 feriearbetare i city och i Taberg vilket är en vinst för samhället. Även en mindre erfaren handläggare bör kunna räkna ut att en kiosk som säljer samma sortiment som ett 10-tal andra kiosker i stan i n t e kan bidra med den sysselsättningen till kommunen. Det kommer helt enkelt inte tillräckligt mycket folk till en kiosk som är som alla andras.

Sedan augusti 2015 väntar mitt företag på att vår andra ansökan om EU jordbruksstöd ska behandlas. Stödet är en förmån (tillika rättighet) för livsmedelstillverkare att få tillbaka 30 – 40 % av investeringar som görs i maskiner och ombyggnationer i syfte att förädla ingredienser från landsbygden. Sedan kan det vara så att handläggaren på Länsstyrelsen gör en annan bedömning än tillverkaren om exakt vilka investeringar som i slutändan ska ingå i stödet eller om man av olika anledningar inte kvalificeras alls.

Våra investeringar är gjorda för länge sedan, och har bidragit till företagets försämrade ekonomi samtidigt som det stärkt vår maskinpark. Ca varannan månad sedan ansökan skickades in 2015 har vi kontaktat Länsstyrelsen för att se om de påbörjat handläggningen, detta för att vi vetat att utbetalningen av stödet spelat en viktig roll i företagets fortlevnad. Häromveckan fick vi besked att ansökan skall börja behandlas, 20 månader efter vår ansökan. Vi kan vänta oss att beslut kommer kring midsommar. Det är oerhört tråkigt att mitt bolag inte kommer finnas då, samt att veta att det hade kunnat finnas, om ansökan behandlats tidigare och vi blivit godkända att få stöd för de investeringar vi borde blivit beviljade för.

Försäljningen i mitt företag har varit god det senaste året, så god att vi stundtals inte lyckats få ut all glass som beställts, för att vi inte hunnit tillverka den. Samtidigt har vi inte alltid vågat anställa fler personal, för vi vet att det räcker med en dålig sommar eller ett nytt glassmärke på marknaden för att det inte ska funka lika bra.

Den enorma pressen vi under vissa perioder varit under, har gjort några av oss sjuka. Om någon av de otaliga gånger vi försökt, vi kunnat få till ett utbyte med en person som vi kunnat lära svenska och hjälpa in i samhället, mot att hen hjälpt oss att packa och tillverka glass, hade vi haft en större chans att klara oss genom de svårare tiderna.

Jag vet att det är tabu att ens hinta om möjligheten att en praktikant kan göra något som bör ersättas med lön. Men newsflash till de som tycker så; de 49 jobb, den summan vi betalat i arbetsgivaravgifter, alla de pengar som vi delägare förlorat och de 1.2 miljoner jag missat i lön, gör att jag tycker det hade varit alldeles rättvist att vi fått den hjälpen.

Sedan jag startat företag har arbetsgivaravgiften avseende lön för ungdomar under 26 år, i samband med regeringsskifte, gått från att vara halverad till att vara densamma som för alla åldrar. Av de 49 personer jag utbetalat lön till under alla år har 42 stycken varit under 26 när de arbetat hos mig. Vem som helst som kan räkna förstår att det påverkat mitt företags möjlighet till fortlevnad negativt.

Till sist, en specifik instans som också drabbat oss är ingen myndighet eller regering, utan en konsumentförening som många av er som läser detta äger tillsammans. Jag pratar om vår lokala konsumentförening i Småland som upprepade gånger avslagit vår ansökan om att bli godkända, även fast de bland annat har som uppgift att lyfta och sälja lokal småskalig mat i sina butiker. Detta fast vi redan blivit godkända att sälja vår mejerifria glass i flera andra mer innovativa konsumentföreningar, både mindre och större.

Än mer anmärkningsvärt är att en annan glasstillverkare, från ett helt annat landskap, som ägs av ett investmentbolag, blivit godkända i den småländska konsumentföreningen efter att vår senaste ansökan avslogs (pga platsbrist).

Om vi blivit godkända exempelvis 2012 hade vi utan tvekan sålt i denna konsumentförening sålt för mer än 500 000 kr år 2016 vilket tillsammans med kiosken i city gjort att vi nått break even och blivit lönsamma. Vi hade 2016 kunnat nått ett positivt resultat och inte behövt lägga ner vårt företag. Vi känner helt enkelt inte rätt personer och pratar heller inte samma språk som medelålders farbröder.

Om det är så att du inte är så sugen på att köpa glassen som tillverkas av fabriken som ägs av investmentbolaget ska du få ett tips.  Googla ”förvärv mormor magdas” och spana in pressmeddelanden skrivna 18/4 och 28/4 i år så rullas en helt annan, tämligen ofattbar historia upp. Ett chockerande händelseförlopp som slutar med att ett litet sårbart företags recept, kundlista på över 300 återförsäljare samt övriga företagshemligheter hamnat i händerna på en konkurrent. Det lilla sårbara företaget är Mormor Magdas. Konkurrenten är den glasstillverkare i Västergötland, ägt av ett investmentbolag, som vår småländska konsumentförening valt att samarbeta med istället för oss.

Om det är så att du vill kunna handla småskaligt tillverkade produkter i din matbutik som du nu inte kan, tveka ALDRIG att kontakta din lokala konsumentförening, din lokala matbutik eller vilken annan butik du handlar i och utkräv din konsumentmakt. Välj bort de konsumentföreningar och matbutiker som inte bryr sig om kundernas önskemål. Till förmån för de som bryr sig om sina kunders önskan, vill ha ökad mångfald i matdisken och vill stötta landets sysselsättning.

Jag känner över 300 matbutiker samt flera konsumentföreningar som verkligen bryr sig. Jag älskar dem alla. Se hela listan på www.mormormagdas.se.

Det är på sin plats att jag tydliggör en sak. Jag känner mig inte ”sviken”, jag känner mig oerhört stöttad av samhället. För mig är samhället runt omkring mig alla ni som gjort ett aktivt val att stötta mitt företag; genom att köpa min glass, sprida min glass, efterfråga min glass och äta min glass. Samhället är de som beställt in, salufört och köpt min glass i butiker så långt som 100 mil från Taberg, samhället är alla de som under åren vallfärdat för att besöka oss i Taberg och samhället är alla andra småföretagare och verksamheter runt omkring mig som med ord och handlingar fått mig att förstå att jag är en viktig kugge i hjulet som snurrar.

Jag tror heller inte att enskilda handläggare i Sveriges offentliga verksamhet valt att motarbeta just mig och mitt företag. ABSOLUT INTE.  Jag tror att varje motgång jag upplevt, varje nederlag jag försökt men inte kunnat bekämpa beror på att det inte finns tillräckligt tydliga riktlinjer och rutiner för hur handläggaren ska agera för att stötta lokala näringsidkare som bidrar till sysselsättningen, samt att det heller inte finns en tillåtelse för den enskilda handläggaren att använda sitt eget förnuft att tänka och tolka själv enligt de nyanser som faktiskt finns.

Däremot så anser jag att det finns alldeles för många politiker och beslutsfattare som inte ger de individer i Sverige som skapar 4 av 5 arbetstillfällen den respekt de förtjänar. Mormor Magdas har fått en skyddsängel som heter Marie. Hon är likt mig en orädd fyrabarnsmamma med mycket driv och stort fokus. Nu är det Maries tur att arbeta 150 till 175 %, utan att kunna ta ut lön. Som kommer att sysselsätta mängder med personal som hon skall betala höga arbetsgivaravgifter för och som ska driva ett företag som med stor sannolikhet kommer att gå back innan det kan komma att bli lönsamt.

Marie, och alla andra av Sveriges småföretagare förtjänar den respekt jag under mina sex år som egenföretagare inte fick. Detsamma gäller givetvis för alla andra egenföretagare som varit tvungna att lägga ner sina företag för att de inte lyckats få det att fungera. Det hör nämligen till saken, att om inte flera förändringar sker inom kort, så kommer ett enormt stort antal företag behöva lägga ner sin verksamhet eller flytta till ett annat land. Det här betyder att färre arbeten kommer skapas i Sverige.

En helt fascinerande aspekt är att småföretagaren betalar lön och sociala avgifter för sina anställda, men får själv en lön som oftast hamnar under EUs mått för ekonomiskt utsatthet. Hen kommer att kämpa in i det sista för sitt företag, vilket i regel resulterar i att om det inte går tillräckligt bra kommer hen inte får någon lön alls de sista månaderna, och går därefter in i arbetslöshet med en SGI som är noll. Varför ges inte möjlighet att behålla sin SGI från innan bolaget startades?

Jag har bestämt mig för att ägna en del av återstoden av mitt, förhoppningsvis långa, friska och mindre stressade liv som inte längre glassfabrikör till att kämpa för, och belysa det faktum att Sverige vore oerhört fattigt och icke-existerande om det inte vore för alla småföretagare.

Jag kommer vakna varje morgon, och veta att min kamp fortsätter. Kampen att sätta Sveriges småföretagare på kartan och få så många som möjligt att förstå att det är småföretagarna som driver Sverige. 4 av 5 arbetstillfällen talar sitt tydliga språk.

Jag har en historia att berätta, den började för sex år sedan och den har inte tagit slut, däremot har den tagit en helt annan riktning.

Jag skulle bli så glad och tacksam om du vill dela min historia vidare, så den når alla de politiker, beslutsfattare, arbetssökande ,kommunala handläggare, övriga myndighetspersoner och alla andra som kan inspireras av det jag har att berätta. TACK FÖR DITT STÖD. Jag ångrar ingenting. Trots att jag varit nere på botten och vänt. Det har gjort mig till den jag är i dag.

Varma hälsningar Angela Hafström, tidigare glassfabrikör, Jönköping juni 2017.